Kjell Öberg - Bild & Ord

 

 

 

Poesi: Kjell Öberg

 

 

 

Dikter av Kjell Öberg

 

 

Betraktelsen

Grön var din tunga
men kärlekens röda färg
kunde man se

Blodet blått
som ett ishav
Du gav mig viljan
att ge mig av

 

Men att resa från dig
är inte värt vad det ger
För trots allt du har
­‑ och det är för väl ‑
någonting vackert
som kallas själ

 

Tystnadens estetik

I den tystnad
som finns mellan tonerna
föds all skön musik…

 

I den tystnad
som finns i textens blanksteg
skapas all vacker poesi…

 

Tystnaden är
smekande
värmande
vilande
osjälviskt givande

Men tystnaden
är inte tystande

 

I den tystnad
som finns mellan oss
uppstår livets energier

 

Minnen vid Göta kanal

På min väg runt den eviga cirkeln

har jag stannat för att minnas
dofterna

 

dofterna av sötvatten i kanalen

av metspö och flöte
agn av deg

doft av den guppande

vindstilla ytan
Gräsandens knarrande lockrop
efter sina duniga ungar
minnet av mörtens rygg
som bryter vattnets spegel

 

Här vid kanalen
minns jag doften
av längtan


Ditt hårsvall
i solen
på en fuktig fjällhed

Vidöppna läppar
mot mina
i en tät granskog
med hängande renlav

 

Vid vilken punkt
börjar cirkeln?
Och var
i landskapet
slutar vindarna?

Är det egentligen
meningsfullt att minnas?

 

Islängtan

Ingen stillhet
utan det kaos
som en evig längtan
bär med sig

Iskristaller broderar
stygn av drömmar
Ensamma spår
på den öde isen
når mot en violett
dimhöljd himmel

Saknadens stråk
slutar aldrig
vid horisontens linje

I den frusna isen
sträcker längtan
sina långa armar
mot ett ännu mer
avlägset mål

Kom sol och jordgubbsrätter,
kom våta fotavtryck på torra bryggor
kom bad och seglarnätter
kom vågors svall och tusen myggor

 

 Kärleksbrev

Jag skriver
inte kärleksbrev till dig

för att övertyga dig om
att jag älskar dig
Det vet du redan så väl

 

Jag skriver
inte kärleksbrev till dig
för att överösa dig med
värme och ömhet
Det finns ju där redan

 

Jag skriver
inte kärleksbrev till dig
för att övertyga dig om
min osjälviska hängivenhet
Den är där helt naturligt

 

Jag skriver
mina kärleksbrev till dig
enbart för att du ska svara
För av just din kärlek
är jag helt omättbar

 Möte i midvinternatten

Lodjuret
möter
vid ishavets källa
Blickarna
tinar
frostiga stigar

Friheten
lever
i älskandes värme

 Kyssar

Nacken, insidan av låret,
bröstvårtan, handflatan,


läpparna, underarmens sköra baksida,
nyckelbenet, vristen,

 

knävecket, det slutna ögonlocket,
fingertopparna, örat,

 

fotvalvet, den översta ryggkotan,
armvecket, vaden,

 

naveln, den andra bröstvårtan,
pannan, struphuvudet,

 

hakspetsen, pulsådern på halsen,

ljumsken, testiklarna,

 

och det sprängande uppsvällda könet

 

Jag älskar dina läppars
beröring av mig

 

Svit

Prolog

Ensam
i sängen

Längtande

Tidig, kylig morgon

Jag vet att du

just i detta ögonblick
längtar lika mycket
efter mig
på ditt håll

 

Blodet

Doften
av din nakna kropp

finns ännu kvar
mellan mina lakan
som om den doften
alltid funnits där

avsedd just för mig

 

Jag minns …
… och fyller mina lungor

av dina dofter för att berika
mitt blod
med dig

 

Livet

Värmen
av din nakna kropp
finns ännu kvar i min säng

som om din värme alltid
varit avsedd
just för mig

 

Jag minns …

… och sveper dig omkring mig
för att i morgonens ensamhet
ännu en stund
få liv
av dig

 

Erotiken

Beröringen

av dina nakna händer

väcker heta lågor i mig
som om din beröring alltid
varit avsedd
just för mig

 

 

Jag minns …

… och njuter av de stunder
då vi förenats i varandra
och enbart varit till
för mig
och dig

 

Epilog
Ensam
i sängen

Längtande

Varm doftande kärlek

Mina drömmar som

just i detta ögonblick
vävs samman med dina drömmar
Nakna
i varsin säng

 

Vår dröm

Vi ligger nakna i snön
ser stjärnorna i Vintergatan
- vårt universums ofödda liv

Din mun
runt mitt kön

Min dröm
sammansmält

med din dröm

 

Regn

Regn, underbara, regn
dränk dig – över mig!
Regn, jag älskar dig, regn
gör mig genomvåt!
Regn, du ljuva, regn
kom in till min kropp
Regn, jag vill vara, regn
du underbara

 

Urbergets längtan

Långt uppe i skogen
hör jag

urberget viska

Nej, förlåt – rytande sjunga
en sång om två vilsegångna
människor - som letar
efter kärlekens
milda urkraft

Långt ute på myren
hör jag
tuvorna viska
Nej förlåt – lockande ropa
namnen på två vilsna
människor - som törstar
efter kärlekens
mogna vin

 

Långt borta vid horisonten
ser jag
stormen föra med sig
Nej, förlåt – vinden som varsamt bär
på livet med två vilsna
människor - som längtar
efter kärlekens
läkande passad

Hos skogen, myren
och urberget
tecknas kärleken
Nej, förlåt – målas i eldsflammor
för två vilsegångna
människor - som saknar
den ursprungliga kärleken
till varandra

 

Mitt språk

Jag vill behandla mitt språk
som ett barn
varmt och varsamt
med kärlek

 

Mitt språk – mitt ursprung
ger mig liv
och styrka

 

Mitt språk – är min frihet
och kan inte kuvas

 

Min frihet är mitt språk

 

Mitt språk – kan berätta i cirklar
och stora djup
och leka
i sin egen födelse

 

Mitt språk – är gräset
som växer
och ger världen liv

 

Mitt språk – är mitt barn
fumligt och aningslöst
smidigt och omtänksamt

 

Mitt språk – är vårt språk
en gåva från mitt ursprung

 

Morgonstund

Du ser på mig
då jag sitter i morgondaggen
och blöder
Det strilar från mitt hjärta
ögon, armar och mun
Hela jag blöder ymnigt
utan ett enda sår

 

Jag blöder utan smärta
men det smärtar – när du ser på
Jag vill ropa till dig
‑ Drick, min kära, drick!

Men då har du redan
gömt dig
i det morgonskira gräset

 

 Åtråns paradisfågel

Läppar, saltstänk

och åtrå

Du ligger naken på klipporna

medan solen värmer

mot bergets urkraft

 

Du ser mig

som en solkatt,

en paradisfågel

vars siluett leker

över din vårvita hud

 

Läppar, saltstänk

och lustar

Jag lyfter dig mot höjderna

medan åtrån stegras

i extatisk skönhet 

 

Jag ser dig

som ett sagoväsen,

en paradisjungfru

vars händer leker

med min villiga själ

 

Läppar, saltstänk

och kåthet

Kön som rör sig rytmiskt på klipporna

medan havet sväljer

vår väldiga livssaft

 

Våra sinnen förenas

i en himmelseans,

en paradisrit

som får tiden

att stanna

 

Skogens öga

Mitt i skogen

växer ingenting,

bara runt omkring

Bara runt omkring

den öde myren

där torrfuran lagt

sina år

i stammens ringar

 

Mitt i skogen

vilar ingenting,

och där - runt omkring

Och där runt omkring

i urskogens öga

på den torra furans grenar

putsar korpen

sina svarta vingar

 

Mitt i skogen

hörs vida omkring

absolut ingenting

 

Allt är beting

i ett skri av tystnad

och den omslingrande

ensamheten

 

Mitt i absolut

        ingenting

 

 

 

 

 

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------