|
Om: Kjell Öberg
Jag är en stockholmsfödd norrbottning som lät bohaget gå via en fiskstinkande container på järnvägen till Boden från Stockholm våren 1986. Hade först tänkt hyra en lastbil för att flytta möbler, böcker och husgeråd. Ringde till ett biluthyrningsföretag på Södermalm som redan på den tiden infört systemet med att "hyra här och lämna där".
Men Luleå och Boden var tydligen okända platser för den yngling som svarade i telefon hos biluthyraren. "Luleå...? Ligger det i närheten av Örebro?" frågade han och jag bestämde mig i samma stund för att i stället flytta via SJ:s containerförsorg till en kostnad av 3198 kronor inklusive moms.
När jag i augusti 1985 (då 34 år ung) började på journalistlinjen vid Kalix folkhögskola hade jag bestämt mig för att ge Norrbotten ett år. Men inte längre! Direkt efter skolan skulle jag flytta söder ut igen - och närmare civilisationen.
Nu bar det sig inte bättre än att jag efter skolan erbjöds ett vikariat på Norrländska Socialdemokratens lokalredaktion i Boden.
Kärleken kan ju vrida huvudet av de hårdaste principer. Så när vikket på NSD gick ut efter ett år erbjöds jag jobb på lokalradions lokalredaktion i Gällivare. Tackade omedelbart nej (radio var ju otänkbart för mig som skulle skriva och fotografera resten av mitt liv). Tre veckor senare började jag på radion!
Men jag blev inte så länge i etern. Det sista programmet sände jag direkt från midsommarskidåkningen i Riksgränsen ett drygt år senare (1988). Efter den helgen bar det av till Norrbottens-Kuriren och redaktionen i Kiruna.
Kiruna är en fantastisk och annorlunda stad dit min tankar fortfarande går efter mer än 20 år.
Jag fick skriva artiklar om allt från skidåkningen och skoterlivet i fjällen, konflikter mellan fack och företag i gruvorna och den stora rymdsatsning som tog fart på 80-talet. Men staden präglades också av det mångkulturella samhället med samer, tornedalingar, svenskar och alla utomeuropeiska flyktningar som kom dit vid den tiden. Dessutom är Kiruna en stad som sjuder av kultur med ett härligt musik- och konstliv. Och med min bakgrund i amatörteatern i Stockholm/Järfälla sögs jag snabbt upp i Kiruna Amatörteater och regisserade nyårsrevy i stan innan flyttlasset åter gick söder ut för arbete på Norrbottens-Kurirens centralredaktion i Luleå.
Det blev tio år i Luleå. Milenniumnatten gjorde jag sista passet på tidningen då jag skrev om festligheterna i Norra hamnen.
Sedan bytte jag jobb och blev informatör hos Norrbottensmusiken och ett drygt år senare till Kulturen i landstinget. Ungefär samtidigt gick flyttlasset tillsammans med hundarna Staika och Isa (springer spaniel) till en gård ute på landet vid Trundön i Piteå kommun. Och där befinner jag mig idag med både arbete och bostadsort.
Det som skulle bli ett år i Norrbotten har alltså - år 2013 - blivit 28 år. Ännu så länge...
    
|
